3D-printing har revolutionerat vårt sätt att tillverka föremål, från prototyper till slutanvändarprodukter. Tekniken har öppnat dörrar för individanpassad tillverkning, snabb produktutveckling och skräddarsydda lösningar. Men trots de många fördelarna med 3D-printing finns det fortfarande produkter och applikationer där tekniken inte är den optimala lösningen. I det här blogginlägget tittar vi närmare på vilka produkter som inte lämpar sig för 3D-printing och när man bör överväga alternativa tillverkningsmetoder.
Komponenter som måste motstå betydande mekanisk belastning över tid är ofta olämpliga för 3D-utskrift:
3D-utskrivna objekt har ofta anisotropiska egenskaper (olika hållfasthetsegenskaper i olika riktningar) på grund av konstruktionen lager för lager, vilket gör dem mindre tillförlitliga under komplexa belastningar.
Även högpresterande filament för 3D-utskrifter har temperaturbegränsningar:
De flesta 3D-printingmaterial som PLA, PETG och till och med ABS förlorar sin strukturella integritet vid relativt låga temperaturer jämfört med metaller och keramer.
Produkter som utsätts för aggressiva kemikalier är ofta olämpliga för 3D-utskrifter:
Även om vissa specialiserade filament har god kemisk beständighet är de sällan i nivå med gjuten eller maskinbearbetad PTFE, PFA eller specialmetaller.
3D-utskrifter har fortfarande begränsningar när det gäller upplösning och precision:
Även med de mest avancerade SLA/DLP-skrivarna finns det precisionsbegränsningar som gör tekniken olämplig för vissa applikationer där toleranserna mäts i mikrometer.
Reglerade områden har särskilda krav:
Bristande enhetlighet i materialegenskaper och utmaningar med steriliserbarhet begränsar användbarheten inom dessa områden.
3D-utskrifter är ofta inte ekonomiskt lönsamma för stora volymer:
När produktionsvolymerna är höga blir traditionella tillverkningsmetoder som formsprutning betydligt mer kostnadseffektiva per enhet.
Elektriska egenskaper är svåra att uppnå med vanlig 3D-printing:
Även om det finns ledande och isolerande filament kan de sällan mäta sig med egenskaperna hos specialiserade material som tillverkas med traditionella metoder.
Extrem elasticitet är en utmaning:
Även med flexibla filament som TPU finns det gränser för hur elastiska och hållbara 3D-utskrivna delar kan bli.
Tänk på följande kriterier när du utvärderar om 3D-printing är rätt lösning:
Även om 3D-printing har revolutionerat många aspekter av produktutveckling och tillverkning är det viktigt att förstå teknikens begränsningar. För många tillämpningar är traditionella tillverkningsmetoder fortfarande överlägsna när det gäller styrka, precision, materialegenskaper eller kostnad.
Den goda nyheten är att 3D-printing fortsätter att utvecklas i snabb takt. Materialen blir starkare, skrivarna mer exakta och nya hybridtekniker kombinerar fördelarna med olika tillverkningsmetoder. Det som inte lämpar sig för 3D-printing idag kan mycket väl vara möjligt i framtiden.
På Lab3D hjälper vi våra kunder att bedöma om deras produkter lämpar sig för 3D-printing eller om andra tillverkningsmetoder är mer lämpliga. Vår expertis omfattar både additiva och traditionella tillverkningsmetoder, så vi kan guida dig till den optimala lösningen för dina specifika behov.
Om du är osäker på om din produkt lämpar sig för 3D-printing, kontakta oss för en professionell bedömning av möjligheterna.